Tatueringar
I Japan är de inte speciellt förtjusta i tatueringar vilka förknippas med Yakusan, Japans maffia. Många Onsen, kapselhotell och andra anläggningar där man inte bär heltäckande kläder kan därför ha skyltar där det står att man inte är välkommen om man har tatueringar. Jag har aldrig märkt att de brytt sig om västerlänningar med tatueringar men jag har inte hört någon säga något positivt heller. Att inte berömma är oftast sättet japanerna hanterar något de inte uppskattar. Eller om de inte gillar porr eller maffiaställen så går de inte dit. Case closed. En tyst marknadsekonomi.
Jag hamnade en gång på en tatueringsmässa där en gammal tatueringsmästare stod och pratade i en timme om att tatueringar inte längre bara var en maffiagrej. Avslutningsvis kom det in tre stycken fullkroppstatuerade individer. Jag aldrig sett någon se mer maffia ut och tatueringsmästarens försök att skönmåla till trots var kopplingen tatuering - maffia tillbaka på runt ett. De dekorerade individerna var som hämtade ur en film. Solglasögon, strikt backslick, tatueringar som täckte hela kroppen utom händer och lite över bringan så att de kunde ha öppen skjorta. De rörde inte en min och såg livsfarliga ut trots att de stod där i minimala små japanska kalsonger som hade fått vem som helst att känna sig underlägsen.